Underbart är kort (men inte den här gången)

Blev ju så väldigt upplyft av en bok jag läste härom natten, men nu har jag svårt att minnas vad som stod i den. Inte bra. Behöver läsa den igen. Och eftersom jag inte har något lunchdate idag tänker jag plocka fram boken vid lunch. Måste bara ut och köpa något att äta först.

Mina milstolpar

I morse gav jag upp. Sprang över gatan till apoteket och köpte mitt första par läsglasögon (tidigare har jag bara smyglånat min mans). "En milstolpe", sa min arbetskamrat och ja, det får man nog kalla dem för. Milstolpar.

Hur rekrytera till äldreomsorgen när det inte längre går att fösa folk dit?

Att regeringen vill satsa 1 miljard kronor på kompetensutveckling i äldreomsorgen, det som kallas för Omvårdnadslyftet, kritiseras från bl a facklig håll. Kommunal menar att det inte är bristande kompetens som är äldreomsorgens stora problem utan helt andra saker, t ex arbetsförhållandena och det faktum att så få yngre människor vill arbeta i äldreomsorgen över huvud taget. Nu tycker inte jag att det ena behöver utesluta det andra, det kan visst vara idé att satsa på kompetensutveckling även om det inte löser allt. Arbetsförhållandena kan på vissa håll vara ett bekymmer (dock inte över allt) och faktum är att få yngre personer tycker att äldreomsorgsarbete verkar vara särskilt roligt eller lockande. Däremot ska man komma ihåg att det är svårt att få kompetensutveckling att ge bestående resultat. Det beror alldeles på hur man lägger upp det. Generellt kan sägas att det där med att skicka iväg folk på utbildning är värdelöst, det förändrar sällan någonting. Ska utbildning leda till förändring, vilket det ju ska, handlar det om att utbildningen ska involvera alla på en arbetsplats och att utbildningen helst ska ske på arbetsplatsen.

När det gäller det här med att få yngre personer vill arbeta i äldreomsorgen, kommer jag att tänka på hur det var när jag gick på högstadiet. Innan vi skulle välja linje på gymnasiet fick vi alla ett enskilt samtal med syokonsulenten. I princip alla tjejer som inte visste vilken linje de ville gå, eller som inte visste vad de ville jobba med i framtiden, rekommenderades att gå Vårdlinjen. Ingen diskussion. Tjej? Oklara framtidsplaner? Vårdlinjen. Och därav alla kvinnor i min ålder som arbetat i vården i alla år utan att egentligen veta varför. Det blev bara så. Halkade in på ett bananskal. Möjligen är det så att syokonsulenterna, som idag heter något annat, inte föser in unga tjejer på Omvårdnadsprogrammet i samma utsträckning som tidigare (uppenbarligen gör de ju inte det). Och antagligen är det så att dagens generation unga tjejer inte låter sig fösas på samma sätt. Och då återstår problemet. Hur rekrytera till äldreomsorgen när det inte längre går att fösa folk dit? Återkommer till det. Nu måste jag äta, för jag är hungrig. Dagens lunchmacka innehåller tomat- och olivröra plus salami.

Omvårdnadslyftet

Min arbetsplats ligger granne med Saluhallen Briggen i Göteborg och där äter jag ofta lunch, eller för den delen köper en lunchmacka. För tillfället håller jag på och äter mig igenom en av butikernas lunchmackemeny och idag blev det en smörgås med kycklingröra. Inte särskilt god dessvärre, mer majonnäs (eller vad det nu är) än kyckling. Och eftersom jag inte kan glädjas åt smörgåsen (nej, jag är inte särskilt petig med maten, den här var verkligen inte god), försöker jag istället glädja mig åt Omvårdnadslyftet. Kan bli något bra, kan slarvas bort. Som allt annat. Vad tror ni?

Idag gör vi film

Idag gör vi film. Informationsfilm om varför det är lönsamt för kommuner att samarbeta med fastighetsägare när det gäller bostadsanpassningar, dvs att bygga bostäder som redan från början är anpassade efter äldre människors behov. Lönsamt är det eftersom då kostnaderna för individuella bostadsanpassningar minskar.

Senior vid 55?

Begreppet +55 används nuförtiden i alla möjliga olika sammanhang. Och oftast när man talar om seniorer. Hur är det möjligt? Inte sjutton är väl människor seniorer bara för att de fyllt 55. När jag tänker på femtiofemåringar i min närhet så finns inget senioraktigt över dem över huvud taget. Senior är man väl inte innan 75? Eller?

2011 är det stora firaråret

Jag har aldrig varit särskilt bra på att fira, i jobbet menar jag. Är snarare en sådan där som bara harvar på och när det går bra så ska det inte stiga en åt huvudet för man vet inte vad som händer, rätt som det är kan det gå åt skogen och här gäller det att vara på tå hela tiden. Ja, ni fattar. En ganska vanlig inställning. Trots att jag vet att det inte är bra. För fira ska man göra. Uppmärksamma när man lyckats med någonting och därmed öka chansen att man lyckas igen. Fokus på det som funkar. Så är det. Och så har jag bestämt mig för att göra i fortsättningen. Så i fredags firade jag faktiskt. Kändes bra. Tänker jag fortsätta med.