Maktord?

I äldreomsorgen i Göteborg finns en enhetschef som heter Jim-Alex Minorsson Hirschi. Han funderar och skriver en hel del om sin arbete och sin yrkesroll. Det är intressant och uppfriskande läsning och jag kan rekommendera hans blogg Släpp loss de äldre. Han har även startat en grupp på Facebook som heter Social omsorg, och där ställde han igår frågan: Vilket begrepp tycker du ska användas i äldreomsorgen? Omsorgstagare? Vårdtagare? Patient? Brukare? Kund? Klient? Den enskilde? Den äldre? Pensionären?

För en utomstående kan frågan verka meningslös, spelar det verkligen någon roll vad vi kallar personerna för? Själv är jag övertygad om att språket påverkar och speglar våra tankar och känslor, och tvärt om - och tycker därför att frågan är viktig. När jag arbetade på ett vårdhem på åttiotalet, där det bodde personer som hade en utvecklingsstörning, fick jag lära mig att säga "elever". Sedan dess har vårdhemmen lagts ned och "elever" bytts ut till andra ord. Men inte till något enhetligt. Precis som i äldreomsorgen används även i handikappomsorgen en massa olika ord och begrepp när vi pratar om dem som t ex bor i en gruppbostad.

Jag är inte säker på att det är viktigt med att samma ord används över allt, men om inte annat så tror jag att alla olika ord står för att vi faktiskt inte är säkra på vilken relation personalen i äldreomsorgen och handikappomsorgen har eller ska ha till brukarna. Något håller på att förändras. Och av det kan det bli något bra, tänker jag.

Själv använder jag oftast ordet "brukare". Inte för att det är ett vackert ord, snarare krystat. Men det känns neutralt, det finns ingen maktrelation inbakat i det. Eller har jag fel?